nillanns

få ord kan etsa sej fast i hjärnan som detta..
agnes 2 år har tjatat sönder ordet under året som gått,
men idag kan jag förstå henne.
jag kommer ständigt på mej själv gå omkring och fråga mej
(eller kanske snarare gud),
varför varför VARFÖR??
min svärfar är sjuk och jag kan inte förstå varför ..  
rent medicinskt förstår jag,
men vad är meningen med att tvingas gå igenom sånt?!?!?!
cancer.  varför?




" din trofasta kärlek aldrig oss lämnar,
din barmhärtighet den kan aldrig ta slut

den är ny varje morgon, ny varje morgon
stor är din trofasthet min gud
stor är din trofasthet.."


 jag tror på det, men förstår ändå inte varför..